Sitter hemma hos mina föräldrar, är ensam här då jag lånar tvättstugan. Här är allt möjligt i matväg, både bra och dåliga saker. Allt jag tänker på just nu är "en rad av det där i kylen skadar inte" eller "en liten såndär från frysen ska väl inte skada?" Jag vill så gärna ha de där dåliga sakerna just nu trots att jag käkade frukost för lite mer än en timme sedan. Det är så sjukt jobbigt med denna ätstörningen för jag vet att jag skadar mig själv om jag äter skit men ändå vill jag ha det. Får ångest bara av att tänka på hur mycket jag skadar mig själv. Får även ångest över att jag inte kan äta vad jag vill, när jag vill, tack vare denna dumma sjukdom. När ska detta ta slut egentligen? Det är svårt att aktivera sig när alla ens saker är på en annan plats än där man är. Kan inte göra så mycket i väntan på att tvätten ska bli klar, bara glo på tv där det bara går tråkiga program. När tvätten är färdig får vi se hur mycket klockan är, ev kör jag hem och slappar innan jobbet. Som det ser ut nu så åker jag direkt härifrån till jobbet så jag får försöka aktivera mig på annat sätt. Jag glömde min dagbok som jag skriver i för hand bara för att bli aktiverad.

Precis varit på resund för veckans gruppbehandling. Dagens mellanmål var chiapudding med fruktsallad ovanpå och den var ändå helt ok, dock inget jag skulle kunna göra var dag precis. Kanske måste lära mig att tycka om den om jag ska kunna ha en varierad frukost så den inte blir så tråkig. Har annars i veckan haft ångest över vad jag har stoppat i mig. Även fått ångest när jag var hos min mormor och firade henne och inte "fick" lov att ta de där kakorna som fanns på kakfaten bredvid kaffekannan. Jag orkade inte att må dåligt då så jag gick hem till pappa istället och åt middag med honom. Jag visade mig iaf och jag sa grattis, det var iaf en start. Nu ska jag försöka ta mig i kragen och börja försöka äta mina 5 mål om dagen (mellanmål inräknat där).

Tårarna har runnit halva kvällen idag. Mest för att jag har varit tvungen att skriva i matschemat från datorn till pappret på vad jag har ätit under veckan till ätstörningsenheten men också för att Tears in Heaven spelades på radion när jag satte mig på mitt kontor, då kom tårarna igen då jag kom på att på torsdag är det ett år sedan min älskade morfar gick bort. Skulle han sett mig nu så skulle han ha pratat om att det är inte bra för mig att äta så mycket som jag har gjort den sista tiden men vara glad att jag åt frukost så många dagar på raken som jag gjorde efter min första behandling på ätstörningsenheten. 

Imorgon är det tid för andra behandlingen av tretton på Resund och jag känner att jag verkligen inte vill dit egentligen. På ett sätt vill jag dit för jag vill komma till botten med min ätstörning men på ett annat sätt så vet jag att jag bara skulle bli deprimerad när jag kommer hem och måste fullfölja hemuppgiften vi får. Jag vill ändra mitt beteende men blir så snabbt trött på vissa alternativ som man kan äta till frukost och mellanmål. Jag vet att jag måste få i mig grönsaker vid var lunch och middag åtminstonde vilket är så svårt då jag ibland äter mat som jag inte ens vilka grönsaker passar till den maträtten (köttfärssås är en av dem). Jag måste även barn-anpassa maten så hela familjen kan äta den då jag har en 4 årig bonusson som verkar ha blivit så kräsen med maten. 

Det jag verkligen måste göra är att ta reda på vad för frukost man kan äta som är snabbt att göra, inte är havregrynsgröt och inte innehåller att jag ska äta mackor eller fil/yoghurt. Jag är SÅ trött på det just nu. Enda kravet jag har är att det helst ska gå snabbt att göra så det inte tar typ hela morgonen att göra. Jag hittade ett recept på en smoothie med kiwi, mango och bladspenat som jag funderar på att börja göra. Undrar dock om den kan stå till dagen efter för receptet är för två personer och min sambo kommer ju vägra dricka den då den innehåller spenat.

Såhär skulle man göra den för två personer:

1 Kiwi

2 1/2 dl tärnad mango (färsk eller fryst)

3 dl bladspenat

Färskpressad juice av 1 apelsin

Färskpressad juice av 1 lime

3 tsk olja av linfrö

Allt man behöver göra är att skala kiwin och mixa alla ingredienser i en matberedare eller i en blender. Sen är det bara att dricka.

Jag smakade den på mammas jobb när de hade hälsovecka i våras då en av hennes kollegor stod och gjorde den. Den blev sjukt god. Den smakade inte alls bladspenat och kiwin gjrode den lagom söt medan mangon gjorde den lite tjockare utan att tillsätta banan, vilket jag tycker är vidrigt i smoothies. Men denna smoothien borde man kunna ha i kylen till mellanmål eller till frukost dagen efter? finns inget som skulle kunna bli dåligt så snabbt eller jäsa om det var i kylen.

Nä nu får jag ta och greppa tag i nackaskinnet på mig själv och gå ut till min sambo och läsa i min hetsätningsbok. Kan inte sitta vid datorn hela dagen.

Började på behandlingen i onsdags på resund. Första hemläxan är att skriva upp vad vi äter, när vi äter det. Redan där fick jag lite ångest på vad jag verkligen äter när jag är ute/hemma. Det sjuka är att trots vi alla var storbyggda i gruppen så kände jag mig så fet och ful. Vi ska väga oss var vecka också och skriva upp i en logg, vi fick börja idag om vi ville och dum som jag är så ville jag börja redan idag med det. Försökte hålla igen när vi skulle äta mellisen, ville ta mer än vad jag gjorde, försökte intala mig själv att jag klarar mig tills jag kommer hem på detta "lilla". Det är sjukt hur en ätstörningshjärna fungerar egentligen. Många tankar snurrar runt i huvudet, bl.a den onda cirkeln som de visade oss. Ville så gärna in på närmsta snabbmatsrestaurang efteråt och äta men lovade mig själv att äta lagad hemmagjord mat när jag kom hem, med tanke på att jag knappt har ätit det den senaste tiden.

Värsta är att jag har haft sån ångest efter min bonussons 4 års kontroll då distriktsköterskan sa att han ligger på en övervikt och ville skicka remiss till överviktsenheten. Vi fick henne att vänta med det då han nyss haft semester och då kanske har latat sig mer, vilket vi alla gör under semestertider. Han är 109 lång och väger 24 kg, han kommer att bli i storlek som sin pappa när han växer upp och det är vi väl medvetna om. Jag började tänka efter hur mycket skada lilleman har tagt p.g.a MIN förbannade ätstörning. Jag skäms att jag har denna ätstörning för det gynnar inte lilleman precis. 

Nu sitter jag och har ångest för att jag tryckte i mig två bitar mörk choklad till frukost, visst det är en 70% choklad med mint i och den är ekologisk men det är egentligen igen frukost. Jag orkar inte gå ut till köket och göra frukost på det där proteinbrödet jag har köpt och jag vill inte ha filmjölk och kakaogranola heller. Havregrynsgröt klarar jag inte av så det kommer jag inte alls att äta till frukost. Jag måste hitta fler frukostalternativ som är relativt nyttiga. har funderat på att göra smoothies av bl.a spenat, linfröolja, kiwi och mango men har inte riktigt tagit mig tiden att köpa de ingredienserna. Linfröolja är ganska dyrt också, även fast man använder bara några droppar av den. 

På onsdag är det behandling igen, undrar hur många av oss i gruppen som har ätit mycket dåligt, eller hela tiden. Sen på torsdag är det anhörigmöte, dit pappa har tagit sig tiden att gå dit, vilket betyder så mycket för mig. Då kanske han förstår varför jag har ätit som jag har gjort när jag har suttit på mitt rum och krängt i mig godis bl.a Även varför jag tar den där extra portionen med mat som jag oftast gjorde när vi åt tillsammans. 

Nu har jag hamnat så långt ner i min dåliga period som det går. I fredags förra veckan fick min sambo höra att hans arbetskamrat sedan 14 år tillbaka har gått bort, plötsligt hjärtstopp i sömnen. Hon var ungefär lite större än vad jag var, både rökte och drack litervis med coca cola (hur jag vet det? Jag har sålt det till henne när jag jobbade i butiken som nu är stängd i södra sandby). Hon blev lite över 50 år men det känns ändå rakt ner i själen. Nu har jag hamnat så pass djupt i min svacka att jag bara äter. Äter allt jag kan komma över. Chips, godis, glass, vanlig mat, ja allting. Utöver helvetesperioden har jag även börjat bli rädd, mina leder vill inte helt samarbeta med mig längre, jag pustar mer när jag böjer mig och jag kan inte sitta på huk i mer än 30 sek åt gången :( allt jag gör blir jobbigare och jobbigare. Ju mer jag vill göra de sakerna jag inte kan desto mer äter jag. Vill jag känna mig sjukt sexig i en snygg tröja/tunika/klänning så ser jag bara ett stort fettberg i spegeln sen och äter pga att jag blir nedstämd. Vill jag kunna springa efter min bonusson ute på gården så springer jag en kort stund sen måste jag vila, när vi kommer hem så äter jag eller dricker något annat än vatten. Blir så besviken på mig var gång jag försöker något som jag vet jag har kunnat göra innan men inte kan längre. Vad gör jag när jag blir besviken på mig själv? Jag letar upp något att äta! Sen blir jag besviken på mig själv för det och spenderar resten av dagen deprimerad över vad jag har gjort med mig själv. Jag känner inte igen mig själv längre och det skrämmer mig!

Snälla låt det bli onsdag snart :'(

Igår fick jag världens mental breakdown. Blev sjukt stressad på jobbet att vi inte hann med det vi skulle ha gjort innan en viss tid, var trött på min familjesituation (både med föräldrar och med sambo) och jag mådde allmänt skit. Råkade ta ut allt detta på min lilla familj efter jobbet och efter lilleman somnat så började jag och min sambo att snacka. Då brast det för mig och jag bara grät när jag lyssnade på honom. Vi tror båda lite att det har att göra med min ätstörning men även hur jag hade det när jag växte upp med bl.a mobbing och skolan jämt skulle snacka med mig om min vikt och hur mycket jag åt. Jag vet att de bara ville mitt bästa men det tog hårt på mig att höra det om och om igen. Då kunde jag inte säga att det räckte för jag var ganska tillbakadragen och tyst i skolan.

I alla fall så satt jag och grät i gott och väl två timmar. Allt som min sambo sa till mig var ju mer eller mindre sant. Denna ätstörning är inte bra för mig psykiskt plus att hela min själ är ärrad. Jag har inte låtit den bli helad innan den blir skadad igen. Det är mitt självskadebeteende, ett mentalt självskadebeteende som kan bli mer dödsfarlig än det fysiska självskadebeteendet. Det är svårt att både förklara och förstå ett mentalt självskadebeteende men det verkar iaf som att min sambo förstår vad jag gör med mig själv.

Nu ska jag ta och jobba, tre kvällar på raken innan en ledig dag. Ta hand om er <3

Har sån ångest just nu! Jag fick inte så bra nyheter ang skolan jag sökt in på så tröståt ganska mycket nu igår kväll, åt mycket mer till middagen än vad jag borde ha ätit, till middagen åt jag en hel kyckling och även majonäs-sallad, något jag borde undvikt att äta pga känslighet, och efter det tröståt jag en liten påse chips. Allt detta inom en ram på ca 2-2,5 timme. Vaknade i sängen av ryggont så gick upp och tog smärtstillande, la mig igen i sängen, gick sedan upp igen för att försöka gå av smärtan medan huvudet säger "kräk ut skiten och sov gott sen". Nackdelen här är att en stor del av mig vill inte kräkas, jag känner ett sånt obehag av det, och kan inte tvinga mig själv att kräkas för att må bättre. Ryggsmärtan var framkallad av allt jag åt på en sån kort tid. Det slutade med att jag la mig i soffan och försökte sova där. Jag sov ca 2 timmar där och de andra timmarna antingen var jag uppe och gick eller så la jag och tittade på netflix. Jag ska jobba idag och sedan imorgon bitti kör vi upp till kalmar och går på svenska dinosaurie museet med lilleman. Så har ganska stor ångest att jag hade ont i ryggen inatt då jag blir så trött efteråt.

Jag läser i hetsätningsboken, kapitel för kapitel, men ändå gör jag detta mot mig fast jag titt som tätt och sitter och gråter för jag känner igen mig i mycket som de skriver om hetsätning.

Nu vill jag må bättre :'(

Fick en ordentlig ångest attack nyss. Jag hade fått ont i ryggen och det gav först med sig när jag la mig ner men sen kom den tillbaka igen när jag skulle på toaletten. Denna gång ville smärtan inte väck och jag funderade på om jag skulle försöka kräka ut det jag åt sist (frukosten). Förberedde toaletten och började gå fram och tillbaka mellan hallen och vardagsrummet, passerade toan hela tiden. Till sist satte jag mig på golvet på toaletten och försökte tänka på sånt som gör mig illamående. När jag satt där så började smärtan försvinna och det var då som ångesten kom. Jag börjar störtblöa på toalettgolvet och säga att jag inte vill må såhär längre.

Till frukosten så var jag dum nog och stekte pytt i panna, ett ägg till det och FEM rostade mackor (det var små mackor så det var mer 2,5 vanlig macka). Jag krängde i mig nästan allt, lämnade bara kvar lite pytt i panna. Jag vet inte varför jag fick för mig att äta pytt i panna till frukost. Det bara blev så. Så nu sitter jag och har ångest både över att jag åt pytt i panna till frukost men även för att jag tillät mig själv att missbruka åter igen. Kan detta aldrig få ett slut? Jag vill ju inte må såhär, varför gör jag det då mot mig själv? Jag vet ärligt talat inte. Jag vet inte om jag har skuldkänslor för att jag har så mycket krediter och kan inte göra annat under månaderna tills de är betalda eller för att vi nu ska upp till svenska dinosaurie museet i kalmar och jag känner att vi egentligen inte har råd med det. Men resan är för lillemans skull och han har sett fram emot det jätte länge nu. Det är så mycket som pågår i min hjärna känns det som och jag får inte riktigt ut de känslorna. Gråta får jag göra när jag är ensam hemma för gör jag det när jag är hemma med sambon och lilleman så tycker sambon att det är jobbigt för lilleman nog tycker det är jobbigt att se mig gråta utan att veta varför.

Ska ringa till ätstörningsenheten nu på direkten och säga att jag vill skriva upp mig på deras gruppsamtals sak för hetsätare. Nu vill jag få ett stopp på detta!