Idag kom ett hårt bakslag för mig! För första gången på ca 5 år så tänkte jag sätta mig på cykeln igen och cykla till bussen i centrum. Hade fått en fin cykel av mina föräldrar och tänkte skitbra! Nu kan jag börja cykla runt byn igen, som jag gjorde när jag bodde i limhamn. Jovisst tjena! För det första så tyckte jag att cykeln kändes konstig, både för liten och för stor på samma gång. För det andra så höll jag på att åka i marken direkt. Sjukt hemsk känsla kan jag tala om för er. Ska ta den till en cykelhandlare här i dalby och få den kollad, även installerad till mig. Hjälper inte det så kommer jag skicka hem den igen till mina föräldrar och köpa en annan. Är sjukt rädd att jag även på detta har förlorat balansen till att kunna cykla. Så jag är riktigt rädd och nere just nu. Vill bara käka och dricka en massa skit. Tänk om jag aldrig mer kan sätta mig på en cykel igen? En av mina favoritsaker att göra sedan jag fick en cykel av farmor i 13 års present.

Annars det där med planering som jag skrev om i lördag har jag inte lyckats göra. Hade för mycket att tänka på i söndags och igår. I söndags för att jag hade så mycket på jobbet och igår för jag var asrädd för att ha lilleman ensam hemma för första gången efter den förbannade socanmälan som svärföräldrarna ringde in.

Jag vet inte vad jag ska göra längre! Vad jag än kommer på som jag kan göra för att komma ihåg att planera blir det bara skit av. Blir så ledsen och sur på mig själv, när jag inte klarar av att göra något så simpelt som att skriva upp kvällen innan vad jag ska ha till mat under dagen efter. Har haft svårt för att registrera kortsiktiga mål och registrera vad jag har ätit i loggboken också. Jag har liksom bara glömt det och fortsatt min vardag som jag brukar göra. Det kvittar var min förbannade pärm ligger! Alltid glömmer jag sätta mig ner 5 minuter var dag för att skriva upp mål och måltider. Blir så less på denna sjukdom. Vill bara bli inlåst och ändra mina matvanor på det sättet! Komma in i rutin, lära mig äta rätt och lära mig känna hunger och mättnadskänsla. Det kommer nog aldrig på fråga. Kommer bara få ångest över att jag inte får jobba eller träffa min familj. Känna ångest att jag inte kan hjälpa sambon med lilleman. Sen låser de inte in hetsätare, bara anorektiker och bulimiker. Nej men hetsätare ska klara sig själva med lite hjälp en gång i veckan, det är ju inga problem det (är sarkastisk där).

Nu orkar jag inte tänka mer, snart dags att jobba för min del till 21.15 ikväll.

Ta hand om er <3

Idag känns detvlite bättre. Tog ett äpple till min modifast imorse så jag kände lite mer mättnadskänsla. Till lunchen så skulle jag ha tagit två knäckebröd med ost på meb slutade med att jag tog bara korvsoppan och åt ett halvt "rör" droste choklad efteråt. Fy skäms på mig! Sneddade från linjen innan lunchen också och tog en handfull med chips. Skäms på mig där med! Jag tog iaf med mig chiapuddingen och mangon till jobbet som jag nyss har ätit till mellanmål. Istället för kasslergratängen så tog jag tyvärr och köpte två panpizzor på jobbet som jag ska äta senare. Jag glömde göra ris när jag gjorde soppan och kan inte tänka mig något annat till kasslergratäng än ris. Men jag ska äta middag i alla fall, jag håller planeringen fr.o.m mellanmålet. Jag tänker inte "nu är det kört ändå så kan lika gärna fortsätta på samma bana" längre. Nu är det mer "äh, jag råkade hamna utanför planeringen, jag försöker gå tillbaka igen och ser framåt mot nästa måltid istället". Ska börja planera hela dagen istället och inte bara måltiderna. Ska planera vad jag ska göra och faktiskt göra det. Plus planera in måltiderna däremellan.

När jag jobbar är det lätt att hålla matplaneringen för då jobbar jag mellan måltiderna, även under dagpassen. Det är just när jag är hemma som det är svårt. Jag gör ju knappt något under dagarna när jag är hemma. Sitter bara vid datorn och skriver cv, personligt brev och på min novell för att skingra tankarna. Jag behöver göra annat också. Vad vet jag inte för tillfället. Jag vet att jag kan gå ut och gå, men det är så tråkigt när det blåser ute. Jag kan ta och rensa garderoberna och städa lägenheten från topp till tå, men det hittar jag aldrig någon energi till plus ryggen pallar inte så mycket om dagarna. Skulle vi haft bättre utemöbler på balkongen så skulle jag ha satt mig där med en kopp te eller kaffe bara så att jag iaf kommer ut. Städa balkongen gör jag inte med risk att få på huvudet av min sambo. Balkongen är "hans domän" för det är han som tar hand om växterna där ute. Stolarna där ute är kassa enligt mig då de har armstöd så jag får inte plats med mina höfter. Gråter var gång jag vill sätta mig där ute för jag går verkligen inte plats med mina höfter där. Nej, nästa säsong så ska JAG beställa/köpa hem nya utemöbler till balkongen, stolar utan armstöd bl.a

Nu ska jag börja jobba. Har lite ångest då det inte är så stor plats mellan kassan och väggen för tillfället.

Ha det fint <3

Ja, jag vet att det var ett tag sedan jag skrev något nu. Har haft fullt upp med mitt upp och nervända liv. Svärföräldrarna har skickat in en orosanmälan på soc som jag har försökt att kämpa med. Soc lade ner utredningen dock men jag har haft en sån klump i magen från den dagen då lappen kom till oss. Jag har hetsätit mycket under denna period, det hjälper inte alls att jag är ledig från resund denna veckan som har gått och nästa vecka. Ja, vi i gruppen stöttar varandra ändå genom fb och det känns så sjukt skönt, men jag känner jag vill ha de där två timmarna på resund var onsdag för att klara mig igenom detta.

Jag kan inte sluta hetsäta just nu känns det som. Borde bli inlåst någonstans för att få in en rutin med mat utanför hemmet och sedan kommer hem med nytt hopp och nya rutiner i huvudet. Men tyvärr låser de inte in hetsätare.

Fråga mig inte varför jag hetsäter för det vet jag knappt själv. Jag vet att jag har en massa negativ stress i mitt liv. Varför? Jag vet inte. Vill jag ha hämd? Ohja! Vill jag ha en ursäkt från vissa personer? Ohyes! Vill jag att folk ska börja förstå mig? Japp! Vill jag att folk ska sluta trycka ner mig i skiten när jag vill göra något? Ja! Varför hetsäter jag? I have no fucking clue!

Fr.o.m ikväll ska jag sätta mig ner kvällen innan och skriva upp vad jag ska äta under dagen efter och när. Har redan gjort en inför morgondagen på jobbet. Hoppas nu att jag kan hålla i planen med så att den inte går åt pipsvängen, som vanligt. Jag vill inte avsluta denna kursen den 12/12 som ett stort fett misslyckande. Det är väldigt svårt att ändra på rutiner när man har en väldigt slarvig sambo som inte VILL äta på regelbundna tider och har en bonusson som inte vill äta varm mat när han kommer hem från dagis. Inte blir det lättare av att sambon, som ska vara en förebild till sin egen son, skiter i grönsakerna när jag väl tar fram dem. Vad visar det för ett exempel för sin son? Att män inte ska äta grönsaker men kvinnor ska? Det gör ju bara att det blir svårare för oss som en familj att äta bättre tillsammans. 

Onsdagen som har gått så var vi lediga från hetsätningsgruppen, onsdagen som kommer är det likadant. Jag vägde inte mig i onsdags och kommer inte göra det denna onsdagen som kommer. Jag vägrar väga mig en gång i veckan egentligen för jag vet vad som händer med mig själv om jag gör det, Jag blir manisk och tror att jag har varit duktig. Vad händer då? Jo, välkommen hetsätningen! Men sålänge jag går på behandlingen på Resund så måste jag väga mig när jag är där i alla fall. Det är tufft men jag gör det. Från och med måndag så ska jag verkligen sluta hetsäta! Börjar med planeringen ikväll och slutar hetsäta på måndag, då jag är ledig från jobbet. Ska dricka minst 1,5 liter vatten om dagen och dricka ett stort glas vatten om jag känner för godis eller annat som jag hetsäter. Börja tänka på att tugga 20 ggr minst och inte dricka så satans mycket läsk och energidrycker. Jag ska även fr.o.m måndag börja cykla överallt, om min cykel har luft i däcken det vill säga. Ska kolla med cykelmakaren nedanför oss hur mycket han tar för att göra en rundkontroll på cykeln. Han verkar billig men ändå dyr. 

Nu ska jag ta och lägga mig, tänka över lite hur jag ska fortsätta med detta och även fundera ut hur jag ska skriva en egenremiss till en vanlig psykolog, som jag känner jag behäver hjälp av för att bli av med all negativ stress i mitt liv. 

God natt! 

Mår skit rent ut sagt just nu! Jag går upp i vikt för mig hets/överätning kan jag inte få bukt på, jag och min sambo har fått en orosanmälning på oss från hans föräldrar, mår skit för att jag och min sambo inte kan få ordning på lägenheten, mår skit för jag försöker göra så att det inte blir så äckligt i köket men verkar inte som att min sambo gör ett enda litet försök till det. Jag ger snart upp detta! Har hotat honom med att jag kommer vägra att diska och göra mat till honom och hans son om han fortsätter bl.a slänga snusprillorna i disken så de åker ner i diskmaskinen och inte slänger dem. Har även hotat med samma om han inte sköljer disken ordentligt. Är så trött på att tvingas städa filtret innan nästa disk, sen tycks han inte bry sig om att rensa filtret själv för när han diskar blir det aldrig riktigt rent. Just nu vill jag bara trycka i mig en massa skit. Mår så jävla dåligt att jag ska ta det större lasset här hemma igen, bara för att jag går hemma om dagarna! Vill han att jag ska må bra, bli bättre med maten och få ett bättre psyke så får han ta och hjälpa till lite här hemma. Det är inte bara jag som ska hålla på med hushållsarbetet.

Inte konstigt att jag inte kan komma ur min ätstörning så som det är här hemma. Nu ska mamma, pappa och jag träffa min psykolog imorgon så hon går igenom med dem vad denna ätstörningen är för något och hur vi alla ska kunna göra för att kunna stötta mig. Men jobbet är mitt, det vet jag. Det största lasset måste jag ta i ätstörningen. Måste ta det största lasset överallt känns det som just nu.

Jag vill må bra NUUUUUU