Här har man inte varit så aktiv på sistone! Apilessen var en pina, slutade efter en vecka för glömde typ varannan dag efter ett par dagar. Modifasten började jag reagera på så vågar inte gå på den igen så har helt gett upp viktnedgången just nu. Till det stora hela så har jag gått upp till 127 igen, förra veckan så fick jag rktigt ont i ryggen så var tvungen att åka in till lasarettet. Kom in till ortopedakuten som hittade UVI, skrev ut penicillin och remitterade mig till en sjukgymnast på vårdcentralen. Jag gick ner med remissen till vårdcentralen igår, samma dag bara ett par timmar senare så ringde de upp mig och fick en tid till idag. Gick dit och han gjorde en snabb undersökning på min rygg och frågade mig samma frågor som de på ortopedakuten. Fick berätta om min subluxation i ryggen och att jag inte kände igen smärtan förra veckan så fick panik för det. Han tyckte det var bra att jag kände min rygg så pass väl att jag kände vilken sorts smärta som är vilken. Fick ett par övningar jag ska göra hemma tills nästa gång jag ska dit den 11 maj. Det kommer ta ca 30 minuter av min tid då han frågade mig hur många övningar jag tror att jag klarar av om dagen då dessa ska göras dagligen. Så jag svarade så pass många att det tar ca 30 minuter för mig att göra dem då det är min gräns på lätt träning ute och hemma. Så vi får hoppas att min rygg känns starkare på de två veckorna. Den kommer dock göra ont och min bonus på 18 kg får lära sig att han får hoppa upp i vagnen själv och hoppa ur den med lite hjälp. Kommer inte orka att bära på honom om jag ska träna min rygg med övningar den första tiden. 

Annars om dagarna så är mitt huvud just nu fucked up då bonussonens biologiska mamma hade honom torsdag-söndag förra veckan fast det var vår vecka så vi har haft honom från måndag till imorgon bitti trots det är vår barnlediga vecka. Så mentaliteten är inte där den ska då jag inte fått ladda upp batterierna riktigt. Inte för att vara den men det ska bli SÅ SKÖNT att bonus åker hem till sin mamma imorgon efter dagis. Men kommer inte få ha laddat upp mina mentala batterier tillräckligt ändå innan det är dags för honom igen i en hel vecka. Kommer att få tuppjuck för minsta lilla någon av mina pojkar (pojkvän och bonusson) gör under den veckan. Efter det så KANSKE min mentala hälsa är tillbaka. Kommer backa många steg under nästa vecka bara för att hitta tillbaka till mig själv, killen får göra det mesta som angår hans son.

Ska jag lyckas gå ner så måste jag ha ett antal saker:

* Stöd från den jag bor med.

* Ensamtid för att hitta mig själv.

* Ett bra psyke som är starkare än vad det är nu

* Ett Jävla anama tänk som verkligen gör att jag kan hålla det jag vill börja göra. 

* Hjälp med kost och hjälp från psykolog.

Anledningen till att jag satte "hjälp med kost" och "hjälp från psykolog" är för att de går in i varandra. Psykologen ska jag börja hos den 9 Maj, jag vet inte hur hon kommer att hjälpa mig men hon ska försöka i alla fall och jag ska försöka vara så öppen som möjligt med hur mycket jag äter, vad jag äter och när jag äter. Kommer att bli svårt för min del då jag oftast förnekar hur mycket jag egentligen äter om dagarna, tills kroppen säger till mig att lugna ner mig d.v.s genom ryggsmärta som går ut över brösten så jag knappt kan andas och sen spyr jag upp det senaste jag åt. 

Nä nu ska jag ta och avsluta detta, sätta datorn på bordet och umgås med min älskade pojkvän en stund innan det är dags att lägga sig. Får ÄNTLIGEN sova ut då det är han som lämnar på dagis då han är ledig imorgon :D Dessa två dagarna har varit en pina för min sömn då jag känner att jag inte har fått sova ut ordentligt då jag har haft en tid att passa hela tiden :( Men imorgon... imorgon så ska jag jävlar i det sova till 8 i alla fall :D Frågor på det? ;)