Fick en ordentlig ångest attack nyss. Jag hade fått ont i ryggen och det gav först med sig när jag la mig ner men sen kom den tillbaka igen när jag skulle på toaletten. Denna gång ville smärtan inte väck och jag funderade på om jag skulle försöka kräka ut det jag åt sist (frukosten). Förberedde toaletten och började gå fram och tillbaka mellan hallen och vardagsrummet, passerade toan hela tiden. Till sist satte jag mig på golvet på toaletten och försökte tänka på sånt som gör mig illamående. När jag satt där så började smärtan försvinna och det var då som ångesten kom. Jag börjar störtblöa på toalettgolvet och säga att jag inte vill må såhär längre.

Till frukosten så var jag dum nog och stekte pytt i panna, ett ägg till det och FEM rostade mackor (det var små mackor så det var mer 2,5 vanlig macka). Jag krängde i mig nästan allt, lämnade bara kvar lite pytt i panna. Jag vet inte varför jag fick för mig att äta pytt i panna till frukost. Det bara blev så. Så nu sitter jag och har ångest både över att jag åt pytt i panna till frukost men även för att jag tillät mig själv att missbruka åter igen. Kan detta aldrig få ett slut? Jag vill ju inte må såhär, varför gör jag det då mot mig själv? Jag vet ärligt talat inte. Jag vet inte om jag har skuldkänslor för att jag har så mycket krediter och kan inte göra annat under månaderna tills de är betalda eller för att vi nu ska upp till svenska dinosaurie museet i kalmar och jag känner att vi egentligen inte har råd med det. Men resan är för lillemans skull och han har sett fram emot det jätte länge nu. Det är så mycket som pågår i min hjärna känns det som och jag får inte riktigt ut de känslorna. Gråta får jag göra när jag är ensam hemma för gör jag det när jag är hemma med sambon och lilleman så tycker sambon att det är jobbigt för lilleman nog tycker det är jobbigt att se mig gråta utan att veta varför.

Ska ringa till ätstörningsenheten nu på direkten och säga att jag vill skriva upp mig på deras gruppsamtals sak för hetsätare. Nu vill jag få ett stopp på detta!