Varför är jag så känslomässig idag? Känner jag vill bara sitta och gråta hela dagen idag. Igår var jag på ätstörningsenheten i Malmö, fick reda på att jag inte är så pass sjuk att de kan ta in mig på dagvården men de rekommenderade att jag skulle gå med i ett program som de har under 13 veckors tid där man träffar psykolog och sjukgymnast en gång i veckan och har gruppsamtal med andra i samma sits. Fick reda på att jag har ätstörningen Hetsätning, så inte så konstigt jag har problem med att sluta äta. Jag fick även ett boktips som jag ska leta upp på biblioteket eller i en bokaffär som handlar om hetsätning. Idag känner jag att jag verkligen inte vill äta något men ändå har jag ätit godis redan plus tre äggmackor, varav den ena var en grov macka (kavring). Kommer nog inte äta så mycket innan jobbet idag och sen kommer jag äta en bit kotlett med potatis och sås när jag har rast på jobbet. Det är inte så mycket som jag äter idag men har ingen aptit idag efter igår. Igår efter jag kommit hem så åt jag "lunch" (ett par mackor) och senare så gjorde jag kotlett med färskpotatis och majskolv till. Ingen sås men hade smör till potatisen och majsen bredvid. Mellan "lunchen" och kvällsmaten så små åt jag godis och efter maten så åt jag kräm till efterrätt och sen en skål med popcorn och lite choklad framför TVn. 

Jag vet inte vad jag ska göra längre. Jag ska skriva in mig på det där gruppsamtalet så jag kommer att gå med i det, dock börjar inte det förrän i Augusti så det blir en lång väntan. Jag vill försöka få kontroll på mitt beteende igen och verkligen försöka hålla det. Äta mer grönsaker och mindre av de snabba kolhydraterna. Jag är ju dum nog och började klicka på serien "supersize vs superskinny" på youtube. Det gör saken bara ännu värre för min del. Men det är väl det jag behöver också? Ett "wakeup call"? Jag får ont i magen bara av att tänka på hur svårt det är för mig att gå den lilla biten från lägenheten ner till bussen här i Dalby. Jag har ännu mer problem att gå hem från bussen till lägenheten då det är uppförsbacke hela vägen hem. Jag vågar inte köpa en cykel med rädslan att jag kommer att ta sönder däcken direkt och jag har inte balansen till att köpa en kickboard, inlines eller något annat som gör att det blir lättare satt ta sig fram. jag MÅSTE börja promenera mera än vad jag gör men hittar verkligen ingen motivation och enda gången jag går ner till centrum är om jag ska ta bussen till jobbet. Ibland för att hämta ut ett paket på Hemköp men då planerar jag verkligen och tänker ut om det är något mer jag ska göra nere i byn innan jag går hem igen. Jag hatar verkligen detta att jag får så ont i mina knän och fötter och även min rygg när jag går och jag hatar verkligen att jag blir lätt anfådd av att gå en liten bit bara.Ibland får jag även ont vid sidan av mina bröst. 

Detta är inte alls en bra dag idag. Hoppas det inte blir en period bara så det är en längre tid då jag mår såhär. 

Nu var det en tid sedan jag skrev. Jag har inte mått det bästa sedan sist, egentligen mår jag inte bra nu heller men jag är på jobbet och har inget att göra innan jag börjar så kan lika gärna sitta och skriva i bloggen.

Jag är fortfarande inne i min missbrukar-period. Jag har inte kunnat komma ur den denna gång. Igår så mådde jag verkligen skit! Skulle jobbat men ryggen totalvägrade att göra ont. Jag kom till jobbet, hade fortfarande asont i ryggen så köpte ipren som jag tog och svalde. Det hjälpte tyvärr inte trots att den hade fått verka i 45 minuter. Så fick köra hem igen för kunde verkligen inte jobba utan att gråta av smärta då jag höll på att få panik. Väl hemma så la jag mig i sängen och började tänka över varför jag har ryggont. Jag hade ätit ganska mycket den sista tiden utan att ha fått ut det genom den andra vägen, det hade jag, sen har jag kört i 180 på jobbet två dagar på raken med både torrvaror och färskvaror.

Det kan ha varit både och eller bara den ena som utesluter den andra. Jag misstänker det är båda två, alltså mitt missbruk i samband med att jag körde i 180 på jobbet två dagar på raken som gjorde det. Min överätning är inte rolig när jag väl känner energin på jobbet att jag vill få allt klart.

Jag skulle ha åkt in på sjukhuset med min smärta igår men de kommer bara säga vad de har sagt till mig innan, att jag inte har några muskler i ryggen och borde vara hos en sjukgymnast som hjälper mig med vissa övningar. Jag har iaf fått en tid till en ätstörningsenhet till i slutet på juni i malmö som jag ska till. Jag längtar verkligen tills den dagen så jag verkligen får hjälp med detta nu. Tror jag får ta och bli sjukskriven om de vill ha in mig på dagvården så jag kommer igång med den "riktiga maten" och allt det där vilket bara kommer att ställa till problem för min chef. Han har redan haft en sjukskrivning och jag var den som blev hennes vikarie tills dess att han visste hur hon skulle ha det, det kommer att sluta så för mig med känner jag om jag blir sjukskriven. Jag hatar att vara sjukskriven, jag blev galen bara de få veckorna jag var sjukskriven förra året under januari. Jag känner att jag drar ner hela teamet som man är med och bygger upp på arbetsplatsen när jag blir sjukskriven.

Det känns som att jag sviker alla runt mig om jag blir sjukskriven, men jag sviker mig själv om jag inte gör detta för mig själv. Nu går jag egentligen händelserna i förväg men jag är en sån person som tänker hur det kan gå i framtiden. Exempelvis; skulle jag inte göra detta med ätstörningsenheten så skulle jag svikit mig själv, jag skulle aldrig förlåta mig själv för att jag gjorde som jag gjorde och jag skulle förblivit som jag är nu, stor och klumpig. MEN gör jag detta med ätstörningsenheten så sviker jag mina kollegor och min chef för jag tvingas till att gå till kliniken flera gånger i veckan eller helt och hållet sjukskriva mig så jag kan gå till kliniken var dag i veckan under hela dagar. Jag måste göra detta för mitt eget bästa, jag vet det, men jag hatar att sätta någon i skiten så som jag tvingas göra om jag börjar på detta. Så hur jag än gör så sviker jag alltid någon. Jag hatar att svika någon som räknar med mig, mår dåligt av det.

Senast igår svek jag jobbet t.ex för jag var tvungen att åka hem igen p.g.a smärtan och därav satte jag mina kollegor i skiten. En som inte ville jobba hela dagen fick ta mitt pass också, så hon tvingades till att jobba hela dagen. Jag kände mig som en riktig svikare där.

Idag missbrukar jag med iskaffe, celcius och propud. Innan idag krängde jag i mig både aprikoskräm med mjölk, stuvade makaroner med köttbullar till och ett sånt där sport choklad, som är som ett kexchoklad fast inte lika smulig. Kommer säkert missbruka med mer under mitt arbetspass, dock kan jag ju tacka mina arbetspass att jag inte missbrukar lika mycket för vi har alltid något att göra. Enda gången jag missbrukar på arbetstid är på rasten när jag ska äta. Blir oftast coca cola och någon maträtt plus choklad eller en liten påse godis som nappar eller djungelvrål till. Coca cola och choklad är mina största svagheter under missbruksperioden, jag kan dricka upp en hel 10 pack med coca cola burkar under en hel dag om jag skulle velat. Jag ligger på närmre 135 kg igen efter att ha legat på 130 ett tag, så missbruket har tagit tag i mig på riktigt nu.

Usch, detta är så jobbigt för mig. Jag är glad att jag får hjälp men jag hatar mig själv för att jag kommer att svika personer runt mig som räknar med mig hela tiden. Måste börja tänka på mig själv och mitt mående snart, annars kommer jag att gå under och kommer aldrig må bra för det.

Detta får bli allt för denna gång. Vet inte vad mer jag ska skriva just idag, kommer jag på mer så får det bli i ett annat inlägg en annan dag.

Ta hand om er därute <3 tro på er själva!

Nu har jag inte skrivit på ett par dagar. Jag har mest skäms över mitt beteende. Jag missbrukar åter igen och kan verkligen inte sluta denna gång. Jag har skrivit brevet till ätstörningsklinikerna men inte fått tummarna loss att faktiskt skriva ut det och skicka iväg det. Jag försöker inte visa mitt missbruk när jag är på jobbet eller hos mina svärföräldrar. Hemma hos mina föräldrar missbrukar jag ytterst lite då jag inte vill visa dem mitt beteende har fortsatt fast jag har flyttat hemifrån. Var gång jag skriver ett av mina inlägg här på bloggen så börjar jag gråta. Jag skäms så att jag missbrukar, skäms att jag ser ut som jag gör, skäms för att jag inte kunnat stoppa detta tidigare, skäms för att jag låtit ett nej dra ner mig i skiten igen. För att verkligen få tummarna loss så har jag skickat brevet till pappa så får han skriva ut det på jobbet. Jag ska ändå ner till dem på tisdag efter jag har varit hos jobbcoachen för att hämta lite fler saker som är mina. Jag hoppas verkligen att jag får hjälp från någon av ätstörningsklinikerna. Behöver verkligen hjälp nu :'(

Om ni undrar varför jag sätter dagens datum som rubrik så är det för att jag inte kommer på några bra rubriker som passar. 

Idag så jobbade jag från 7 på morgonen. Frukosten intogs ca 6 på morgonen och kom ifrån Circle K, två små toasts med ost och skinka. Köpte en red bull att dricka till men den var kvar i bilen när jag gick in i butiken för att jobba. Inne på jobbet, jag jobbar i en LIVSMEDELSBUTIK, se gärna ironin i att en med en ätstörning jobbar i en matbutik, så började jag tänka direkt på vad jag skulle ha till min första fika, efter första fikan så började jag direkt med att tänka på vad jag skulle ha till lunch, så pass mycket faktisk så jag började må illa. Jag blev dock förvånad över mig själv att jag faktiskt valde "lätta" saker både till fikan och till lunchen, en Bärry yoghurt till fika med Apelsinjuice till och grillad kycklingfilé med italiensk salladsmix och salsasås till. Det blev en liten burk coca cola till lunchen men bättre det än att köpa en 0,5 l coca cola flaska. 

Kvällsmaten blev en vegetarisk mexicansk färdigrätt med en massa bönor och grönsaker för mig, en laktosfri lätt créme fraiche i det så den inte kändes för stark, en burk coca cola till det. Vatten har inte alls funnit på min meny idag tyvärr. Jag vet inte om det har påverkat att jag har blivit illamående idag eller om det bara är för att kroppen säger till mig att jag borde få i mig något att äta. Jag är riktigt dålig på att dricka vatten. Två dagar efter jag har spytt så brukar jag bara dricka ramlösa med citron i, nu har det gått mer än två dagar sedan jag spydde sist så då har jag gett upp ramlösan och gått över till coca colan igen. 

Formuleringen av brevet har inte kommit så långt, har skapat ett word-dokument som heter "brev till ätstörningsklinik" och den är helt tom. Jag tar upp den, ska börja skriva men jag kan inte ens börja brevet. Hur börjar jag egentligen? Sen kommer ju frågan igen som jag skrev igår, Vad ska jag skriva för att bli tagen på allvar? 

Idag har annars varit en bra dag, men kvällen blev lite värre. I skrivande stund så sitter jag framför Netflix och har ca en halv liter glass som jag äter på. 

17 april

Köpte ett anteckningsblock idag så jag kunde skriva i den när jag kommer på tankar om min ätstörning när jag är ute eller inte har datorn/mobilen till hands. Jag skriver sedan in allting här på bloggen. Jag mådde illa i lördags natt, dvs natten till söndag. Spydde då också och spydde in på söndagsmorgonen lite grann. Jag var dum nog att gå till jobbet på kvällen och jobbade. Det kanske inte var det bästa då jag kände mig illamående och var dålig i magen hela kvällen. Det gick annars förvånansvärt bra under kvällen. Jag misstänker att det var en släng av matförgiftning från ett paket bacon som jag hade i kylen, använde den i en pastasås som jag gjorde under lördagen och åt ganska mycket av. Idag så mådde jag bättre, drack ett par klunkar blåbärssoppa när jag vaknade och två rostade mackor innan bonussonen kom hem till oss. Senare på kvällen åt jag en liten tallrik tacos med mer sallad och gurka än kött. Det fick stanna nere och det bevisade att jag började må bättre. Imorgon så är jag nog tillbaka till mitt rätta jag igen, lagom till när jag ska jobba ett morgonpass. Jag har missbrukat under hela veckan med att äta övermycket med mat och godis/snacks och druckit kopiösa mängder läsk. Detta måste få ett slut snart! Jag vet att när jag väl mår mycket bättre i magen så kommer jag att börja missbruka igen. Jag håller på att formulera ett brev som jag ska skicka till olika ätstörningskliniker i skåne. Det är svårt att försöka formulera sig så att region skåne kan ta mig på allvar. Det är bara en som har tagit mig på allvar i vården men hon var inte specialiserad på ätstörningar, hon gav mig istället en remiss som jag skulle ge till en valfri vårdcentral som har specialister på ätstörningar. Jag gick personligen till den vårdcentralen jag valde, lämnade min remiss i luckan och bad dem ge den till en psykolog som har hand om ätstörningar. Ett par veckor senare fick jag remissen hemskickad igen. Gav upp där och då men nu ska jag ta tag i det igen. Det kommer att bli tufft men jag måste stå på mig, jag har ju ändå rätt till vård.

18 april
Kl 8.15
Jag lämnade min bonusson på dagis idag. Innan jag körde så käkade jag 2-3 bitar fröknäcke som jag köpte igår. Nu är jag på jobbet och börjar inte förrän klockan 9. Köpte en red bull så jag vaknar till. Har ont i magen men det behöver inte vara från igår. Känns som att det är tjejmagen som jävlas med mig nu. Men jag jobbar på som vanligt. Jag återhämtar mig fortfarande så det kommer nog snart då jag börjar missbruka igen. Jag känner mig duktig nu iaf att jag inte krängt i mig mat nu när jag känner att jag kan äta fast föda. Ikväll så blir det nog bara mackor och kräm efter vi hämtat den lille busungen på dagis. Ska köpa med mig hem lite lyxigare pålägg så vi kan mysa till oss ikväll. Tänker redan nu på vad jag ska ha till lunch på jobbet. Jag är i södra sandby idag så kan inte välja av det nygrillade precis, då de inte har en grill. Blir väl en sån där fryst färdigrätt eller paj som går snabbt att värma. Ätstörningen kommer alltid fram när jag äter lunch på jobbet tack vare att jag inte har med mig egen matlåda. Köper alltid en färdigrätt och en påse godis eller chocklad som jag äter medan maten är i micron för att sedan äta upp maten. Oftast köper jag en flaska coca cola eller pepsi att dricka till. Mår kasst i magen sen men försöker ignorera det när jag jobbar. Nästa dag är samma sak igen, varesig jag jobbar eller är hemma. Kommer in i ett självdestruktivt beteende direkt på morgonen. Måste verkligen skriva det där brevet snart. Det är fortfarande svårt att formulera sig så en "frisk" kan förstå sig på en "sjuk". Hur ska jag skriva? Vad ska jag skriva? Vad vill de läsa så de tar mig på allvar? Så många tankar och frågor som snurrar runt i huvudet just nu.

Kl. 12.00
Sitter nu och äter lunch. Blev två (!!) Panpizzor från coop, en burk coca cola och en påse djungelvrål. So far so good om man kan säga så. Lär ju ha ont i magen men det kommer jag nog skita i så fort det kommer. Blir inte så mycket ätande ändå ikväll. Det är iaf skönt att ha fått tillbaka aptiten igen. Nu gäller det bara att hålla aptiten nere på en normal nivå, vilket kommer att bli as-svårt när jag väl kommer ner i mina svackor och när jag håller på att få mens.

Kl 21.20
Nu har jag satt mig i sängen och ska strax sova. Det är en tidig dag för mig imorgon igen. Efter jobbet handlade jag tre olika sorters kakor, en påse nappar, fyra påsar påskägg från anthon berg och en flaska zingo. Jag åt inget medan jag väntade på sambon utanför hans jobb men körde ner till pizzerian och köpte mat till oss, kycklingsallad utan majs, med ost och mild sås till mig. Jag blev mätt efter lite mer än hälften men jag fortsatte att äta ändå. Efteråt kände jag mig så mätt att jag mådde illa, men kräktes inte. Ett par timmar senare tog jag fram kakorna och åt den största av dem. När bonussonen lagt sig käkade jag upp godisnapparna. Djungelvrålen är kvar då jag bara åt ett par stycken av dem på lunchen. Zingon drack jag till salladen och sedan drack jag av min stora flaska fanta exotisk som jag hade hemma. Mår illa nu efter att ha ätit så mycket men ska försöka sova ändå. Imorgon är en annan dag som Jan Johanssen sjöng på 90 talet.

God natt!

Ja jag vet att jag sa att detta skulle bli en träningsblogg men då jag gav upp träningen ganska snabbt och "whipmeup" kan betyda olika saker så har jag nu bestämt mig för att skriva i bloggen om min resa från insikten om missbruket, vilket var för några år sedan, till att jag får hjälp till mitt tillfrisknande och efter det så kommer jag att skriva om den hårda kampen att hålla sig frisk.

Lite background story då: jag kom till insikt att jag hade ett missbruk för några år sedan. Tack vare en alkoholist/poet så insåg jag själva missbruket. Jag har troligen haft missbruket sedan högstadiet då jag hade svårt att passa in bland klassens modelejon till tjejer så jag föll för grupptrycket var gång jag hängde med dem ner till elevcaféet eller till konditoriet som var nästan granne med skolan. Om jag tänker efter så har jag haft mitt missbruk sedan dess men den har visat sig i sin rätta form sedan jag hade maginfluensa när jag var tillsammans med min exman. Äter jag för mycket så får jag ont i ryggen som går ut över bröstet som en panikattack och släpper inte förrän jag har spytt eller tagit en stark värktablett. Värktabletter vägrar jag oftast så då kan ni förstå mitt val. Jag spyr hellre av smärta än att ta en värktablett. Jag har försökt två gånger att få hjälp med mitt missbruk. Första gången så trodde jag att en gastic bypass skulle hjälpa men blev rekommenderad en dietist i 6 månader först som ville hjälpa med mitt missbruk, fast hon inte verkade förstå den, och den andra gången så kom jag i kontakt med en superfin psykolog som ville hjälpa mig till en psykolog och dietist som är specialiserade på ätstörningar. Hon skrev ut en remiss och jag fick välja vårdcentral att gå till. Valde en i lund, vid centralen, och gick in personligen med min remiss och sa att den skulle till en av paykologerna som specialiserar sig på ätatörningar. Javisst säger sköterskan i luckan och jag går hem. Efter ett par veckor får jag min remiss hemskickad igen utan en lapp om varför. Gav upp hoppet då men känner nu, något år senare, att jag måste verkligen få hjälp med detta.

Har gått med i en ätstörningsgrupp på facebook nu och fått ett par tips om hur jag ska gå till väga. Så på tisdag så ringer jag min vårdcentral och ska försöka få hjälp igenom dem in till en ätstörningsklinik.

Man kan säga att min resa börjar här och nu. Iaf fr.o.m tisdag.

Glad påsk allihopa <3

Hela idén med att gå ner i vikt har gått åt pipan. Jag får inget gehör från region skåne om mitt socker/matmissbruk. Känner mig undanträngd av alla andra med ätstörningar. Min ätstörning är också destruktiv. Nu har jag först varit pank och knappt haft tillgång att tillmötesgå mitt beroende plus varit magsjuk så har gått ner 4 kg på ca en vecka. Går snart upp igen de kilona plus lite till. Som mest detta året (kanske någonsin) har jag varit uppe i 137 kg, vilket var i mitten på mars om jag inte minns fel. Trots att jag gått ner i vikt så känner jag mig större och klumpigare. Det är ganska konstigt faktiskt, känner mig äckligare, klumpigare och större nu när jag har gått ner än när jag var på toppen av min vikt. Hoppas jag lyckas ändra min egen självbild så jag kan stå upp för mig själv mot vården och få den hjälp jag behöver.

Så var det julafton idag. Jag har varit igång sedan ca 6.30 imorse, bonussonen vaknade då och jag kunde inte somna om fast jag ville. Först mös vi med presentöppning framför tvn, sedan kollade jag och lilleman på film medan sambon spelade lite på sitt xbox. Vi körde sedan in till lillemans mamma, det är hennes jul iår och jag skulle ändå lämna sambon på jobbet så vi erbjöd oss att köra ut med honom. Satt där en stund och snackade innan jag körde sambon. Jag åkte sedan hem ett par timmar tills det var dags att köra till min gudfar. Redan då kände jag att det började göra ont i ryggen så la mig i soffan i ett läge som blev bekvämt för mig. Väl hos gudfar så fick vi glögg och pepparkakor till kalle anka, efter kalle anka var det mat innan vi delade ut julklapparna. DÄR kom ryggontet igen, jag hade helt glömt bort mig att jag inte kan äta så mycket längre på en kort tid. Jag gick TVÅ omgångar med, vad jag tyckte, lite på tallriken var gång. Fick gå runt lite innan vi delade ut julklapparna, hade fortfarande ont när jag satte mig i soffan, hade fortfarande ont i ryggen när vi var klara med utdelningen och öppningen av sagda paket. Så var det ju dags för risgrynsgröt med saftsås plus lite choklad och annat smått och gott. Såklart tog jag lite (två msk) gröt och lite saftsås till det. Det slutade med att jag mådde illa så fick börja ta djupa andetag för att hålla det nere och "vagga" på stället så ryggen höll sig aktiv nog att bli smärtfri. Just då kände jag att jag måste hem, dock hämta sambon på jobbet först vilket jag gör just nu, jag bara väntar på att han ska komma ut, så sa lite flyktigt att jag var tvungen att hämta sambon, utan att säga att jag hade ont i ryggen. Var iaf stolt att jag bara åt 2-3 godisbitar nu på kvällen efter gröten. Men det var 3 bitar för mycket.

Ha en god jul alla <3