Ja jag vet att jag sa att detta skulle bli en träningsblogg men då jag gav upp träningen ganska snabbt och "whipmeup" kan betyda olika saker så har jag nu bestämt mig för att skriva i bloggen om min resa från insikten om missbruket, vilket var för några år sedan, till att jag får hjälp till mitt tillfrisknande och efter det så kommer jag att skriva om den hårda kampen att hålla sig frisk.

Lite background story då: jag kom till insikt att jag hade ett missbruk för några år sedan. Tack vare en alkoholist/poet så insåg jag själva missbruket. Jag har troligen haft missbruket sedan högstadiet då jag hade svårt att passa in bland klassens modelejon till tjejer så jag föll för grupptrycket var gång jag hängde med dem ner till elevcaféet eller till konditoriet som var nästan granne med skolan. Om jag tänker efter så har jag haft mitt missbruk sedan dess men den har visat sig i sin rätta form sedan jag hade maginfluensa när jag var tillsammans med min exman. Äter jag för mycket så får jag ont i ryggen som går ut över bröstet som en panikattack och släpper inte förrän jag har spytt eller tagit en stark värktablett. Värktabletter vägrar jag oftast så då kan ni förstå mitt val. Jag spyr hellre av smärta än att ta en värktablett. Jag har försökt två gånger att få hjälp med mitt missbruk. Första gången så trodde jag att en gastic bypass skulle hjälpa men blev rekommenderad en dietist i 6 månader först som ville hjälpa med mitt missbruk, fast hon inte verkade förstå den, och den andra gången så kom jag i kontakt med en superfin psykolog som ville hjälpa mig till en psykolog och dietist som är specialiserade på ätstörningar. Hon skrev ut en remiss och jag fick välja vårdcentral att gå till. Valde en i lund, vid centralen, och gick in personligen med min remiss och sa att den skulle till en av paykologerna som specialiserar sig på ätatörningar. Javisst säger sköterskan i luckan och jag går hem. Efter ett par veckor får jag min remiss hemskickad igen utan en lapp om varför. Gav upp hoppet då men känner nu, något år senare, att jag måste verkligen få hjälp med detta.

Har gått med i en ätstörningsgrupp på facebook nu och fått ett par tips om hur jag ska gå till väga. Så på tisdag så ringer jag min vårdcentral och ska försöka få hjälp igenom dem in till en ätstörningsklinik.

Man kan säga att min resa börjar här och nu. Iaf fr.o.m tisdag.

Glad påsk allihopa <3