Nu är det ca 2,5 månad sedan jag födde min dotter. Har inte kunnat uppdatera på länge för jag har mådde inte bra den sista tiden av min graviditet och sen fick jag en liten igel till dotter som inte ville lämna min famn, förrän nu. Jag kommer dela upp detta inlägg i tre grupper, "Graviditeten och förlossningen" där jag skriver hur jag upplevt min graviditet med ätstörningen och även berättar om själva förlossningen, "Efter Förlossningen" där jag tar upp hur min ätstörning har varit sedan efter förlossningen och "Mamma + Ätstörning = kaos" där jag berättar om min första tid som mamma med min ätstörning. Var beredd på ett hyffsat långt inlägg.

Graviditeten och förlossningen:

Under graviditeten så hade jag min ätstörning någorlunda under kontroll. Jag hetsåt bara några enstaka gånger och gick ner i vikt fram till ca 2 månader innan förlossningen då jag gick upp så man kan säga att jag gick upp ett kg under hela graviditeten. Jag drack ingen coca cola, inga energidrycker och inget kaffe med koffein i och inget te. Uteslöt allt som hade med koffein och tein att göra. Detta gjorde att mitt sötbegär och ha-begär för mat över lag gick ner. Jag kan än idag inte dricka coca cola men kan dricka te, kaffe och energidryck, dock inte i samma mängder som innan. De sista månaderna så mådde jag skit fysiskt och psykiskt. Min kropp begärde mat men mådde inte så bra så jag kunde äta så mycket. Jag hade ingen energi till att göra annat än att jobba och sitta framför TVn. Det konstaterades senare att jag hade fått havandeskapsförgiftning de sista veckorna. Hade nästan alltid högt blodtryck och blodproverna såg inte bra ut. Min fettlever försämrades för att sedan stabiliseras ngt (den var fortfarande dålig) så jag fick gå på extrakontroller hos både BM och specialistmödravården. När dagen väl kom att jag skulle föda så hade jag knappt ätit. Värkarna kom igång natten mellan 8 och 9 dec, hon föddes natten mellan den 9 och 10 dec (födelse 10 dec kl 3.15) Sista måltiden jag åt var kvällsmaten på BB där jag var inlagd dagen innan p.g.a min havandeskapsförgiftning plus minskade fosterrörelser. Jag åt INGET under tiden jag hade värkar trots att sköterskorna frågade mig gång på gång om jag inte skulle ha något litet iaf. Jag hade verkligen ingen aptit under värkarbetet ( skulle ni haft någon aptit med värkar så fort ni rörde en muskel i 26h?). Det var t.o.m så min sambo började gå på mig om att jag behövde energin till krystarbetet senare och att jag skulle äta. Jag vägrade äta, jag begärde bara sovdos för hade knappt fått sova och begärde smärtstillande i form av ryggmärgsbedövning. Just då så trodde jag att jag hade blivit frisk då jag sa nej till mat hela tiden, det var dock drogerna som talade kan jag lova. 

Efter Förlossningen:

Min dotter, som fick namnet Athena, föddes den 10 dec kl 3.15 Det var en ganska dramatisk förlossning, hon var lite tafatt och jag förlorade mycket blod och de fick först inte stopp på blödningen. Sköterskorna rusade ut med Athena och jag tuppade av till och från i sängen där jag låg, enligt sambon så var hela rummet fullt med läkare och sköterskor som försökte få stopp på blödningen, t.o.m kirurger kom in och tittade på det. Sambon trodde en stund att både jag och Athena inte skulle överleva. Jag fick inte hålla min dotter förrän hon var ca en timme gammal, fick inte hålla henne länge heller. Nattpersonalen som tog hand om mig och Athena var suveräna, de ska ha ett stort fång med rosor så fina de var. Morgonpersonalen var lite värre, iaf barnmorskan som kom på morgonen. En riktig hönsmamma som styrde och ställde och gav min sambo lite dåligt självförtroende med Athena. Han skulle ta på henne de första kläderna hon skulle ha och det var såklart en omlottbody som han inte var van vid. Då kom hon in och styrde och ställde, sa hårt att så gjorde man inte utan såhär (hon bokstavligen puttade bort honom) och tog över. När hon sen gav mig uppmärksamheten så sa hon direkt att jag skulle sitta upp, dricka mycket för jag hade ju förlorat mkt blod och sen gå in i duschen för att duscha och kissa i duschen. När jag satte mig upp så svimmade jag direkt (inte konstigt, hade ju som sagt förlorat mkt blod) men efter ca en liter saft så kunde jag äntligen iaf gå till duschen. Min sambo följde med in och duschade av mig helt och hållet. Jag kunde inte kissa i duschen men sambon sa att hans tanter på hemmet där han jobbar brukar kissa i toaletten med duschmunstycket mot underlivet, så det gjorde jag istället. Sen kom min värsta farhåga, FRUKOSTEN! Den var så vacker, vi fick vars ett glas cider som man brukar få som nya föräldrar och hon hade gjort en mugg varm choklad till mig och vars 2 väldigt fina mackor med ost, skinka och grönsaker på. Av mina mackor kunde jag äta en halv och sen fick jag inte i mig mer. Drack upp cidern och kunde dricka iaf halva chokladen. Fick senare två påsar blod så jag kunde känna mig som en människa igen. Väl uppe på BB så var aptiten fortfarande väldigt liten. Åt alltid bara 2 små mackor till frukost med ett glas juice och ibland någon skål kräm eller yoghurt. Lunchen och middagen bad jag bara om halva portioner, jag orkade verkligen inte mer än det. Kanon tänker ni säkert, då har jag börjat gå mot det friska hållet psykiskt med ätstörningen. Det trodde jag också. Jag kunde inte amma Athena som jag ville, trots att jag försökte. Jag var kvar på BB i nästan en vecka för mitt järnvärde var inte bra och hade fortfarande hyfsat högt blodtryck. MIna levervärden kollade de också och de verkade hoppa upp och ner tills de blev mer stabila de sista två dagarna. Jag fick även sprutor mot blodproppar som jag även skulle ta hemma. 

Mamma + Ätstörning = kaos:

Nu kommer vi till min första tid hemma med Athena. Sambon hade tagit ut halvdagar de dagar han jobbade så han var lite hemma och lite på jobbet, för att inte förlora för mycket i lön. Den första månaden hemma med Athena så åt jag väldigt lite. Var alltid trött och hade Athena i famnen nästan 24/7. Sambon gjorde maten, hällde upp till mig, serverade mig och fixade allt annat (han är en sån klippa i mitt liv). Min ätstörning verkade ha försvunnit, fram till Athena var ca 1,5 månad gammal, då började hungern komma igen, jag hade börjat ta järntabletter och drack mer vatten tack vare det, hade även börjat dricka te och kaffe igen så smått. Jag har knappt sovit från det att värkarbetet kom igång fram till nu. Nu har jag även satt in en ny kopparspiral och sedan dess så vill jag BARA ha sötsaker och mat! Jag har hetsätit mer nu sedan jag fick in kopparspiralen. Detta gör också att jag fortfarande inte kan sova, sen vara hemma med en väldigt närhetskrävande bebis och allt det där gör inte saken bättre. BVC sköterskan skickade en remiss till en kurator till mig, jag ska dit på måndag, och sen får vi se. Jag har bestämt mig att jag inte ska ha fler barn, det räcker med Athena och min bonusson som vi har på halvtid, så jag ska klippa äggledarna. Många, även sjukvården, tycker det är förhastat av mig men hur skulle ni känt om ni var på väg att dö för ni blödde så mkt och det inte ville sluta blöda? Jag vill INTE gå igenom allt det igen. Jag vill kunna bli frisk från min ätstörning, jag vill kunna ha ett normalt liv med normala matrutiner. Jag vill vara en bra mamma till Athena och en bra bonusmamma till min bonusson så nej, jag har inte gjort ett förhastat beslut. Dock är det lång väntetid till läkaren så jag har ju tid att tänka om. Det som finns i kopparspiralen triggar min ätstörning och jag måste dra ner på koffeinet igen känner jag så jag inte blir triggad därifrån också. Jag har haft många dåliga dagar med Athena och mitt psyke. Tack och lov har sambon varit hemma och kunnat ta henne då en stund. Jag har även min pappa, pensionär, som kan hjälpa mig när jag behöver och min mamma när hon är ledig från jobbet. Det är så skönt med ett bra nätverk när man inte mår bra. Synd bara att jag inte kan njuta så mycket av bebistiden som många andra kan. 

Jag kan säga er, som förstföderska med en ätstörning, så är det ett helvete att kunna njuta av bebistiden medan man kämpar med sin ätstörning. Jag har ALLTID godis eller läsk bredvid mig framför TVn nu för tiden. Jag äter av godiset när jag kan, jag går och tar glass från frysen när Athena sover i sin vagga som vi har i vardagsrummet och jag dricker hellre läsk än vatten. Mitt järnvärde var fortfarande lågt vid efterkontrollen så fick börja på järntabletterna igen. Nu är de slut och jag orkar inte köpa mer, jag letar recept på mat med mycket järn i. Än så länge har jag inte hittat något som inte innehåller nötter. Sen måste jag få i mig C vitamin som gör att det blir lättare att ta upp järnet i kroppen, jag har just nu svårt för att äta frukt fast jag ÄLSKAR frukt. 

Nä, nu får jag ta hand om min dotter, hon börjar bli riktigt missnöjd i babysittern här bredvid mig. Kanske dags för mat för henne och mig? *kollar klockan* Ohja, det är dags för oss båda, först hon sen jag. 

Ha en fin helg och ta hand om er!